Godmorgon alla goa vänner

Nu är jag här igen, igår var det helt hopplöst att ta fram datorn, tiden bara gick och jag var trött efter arbetsdagen, sen var ju P-e:s barn här och då får det bli kvalitétstid med dem.
Jag och han tjej tog i alla fall ett Zumbapass, vilket hon tyckte var jättekul tjejer emellan så där.
Vi var också ute hela eftermiddagen, det var ju ett riktigt vårväder minsann och då måste man ju njuta av allt.

När klockan var runt nio igår kväll, lutade jag mig lite snyggt tillbaka i soffan och där tog dagen slut för mig, men det var en skön trötthet ändå.

Vad kul förresten att så många gillar min utsikt, ja den är gudomlig och det var ju delvis pga den som vi köpte huset. Det är en skogstomt på baksidan med stora stenar och blåbärsris, lingon, kantareller och liljekonvaljer bla, man kan plocka lite på väg ner mor sjön på lilla stigen, mysigt.
Men det finns som sagt en annan sak på detta huset som många undrar hur vi klarar av. Den evinnerliga trafiken som passerar på framsidan, vi har ju en stor väg där.
Men alltså jag är ju född i stan och den trafiken var mycket värre, med rundkörningar och skrik, här passerar man direkt liksom.
Ja sen har vi ju som jag tror jag berättat tidigare tomt på andra sidan vägen också, en lillstuga och en lada plus en åker.
Den lillstugan är guld värd för mig och det är där jag ska sitta och måla i vår och sommar. Trots att stora vägen är emellan så är det acceptabelt, man kan ju inte få allt.



Den här bänken snickrade P-e ihop i fjol bakom en av de stora stenarna på baksidan, det är så mysigt med små mysställen här och där mitt i det gröna. Här kan vi ta en eftermiddagsfika i solen.
Vi har projekt ska ni veta, en egen brygga och annat mysigt nere i slänten men vi måste få ihop lite pengar först, sen får vi se.

Tänk om vi bodde närmre så vi kunde ses över en fika under sommaren, det vore så kul, så kul.

Nu måste jag kika in till er alla som jag inte hann med igår innan jag går ut så nu önskar jag er alla goa vänner en skön söndag

Kram Lena