Inget vin trots allt

Ja där fick man för att man planerat så bra.
Kände nog i går kväll att magen var lite orolig men tänkte att det nog bara som vanligt var lite katarr.

Klockan ringde 05.20 i morse och det kändes verkligen inget bra att åka iväg och städa. När jag inte orkar med kaffelukten då är det fara och färde minsann.

Trogen som man är så ger man sig iväg i alla fall, men var tvungen att lämna lite tidigare, försökte mig på ett par actimel men när de kom i retur så gav jag upp. Och på den mysiga vägen är det. Orolig i magen, trött som om jag inte skulle ha sovit på flera dagar. Kan det månntro vara en lite bacill trots allt?

Jag är bara tvungen att berätta en kul episod som hände förut.
Jag hade precis somnat och det var så härligt att jag funnit en skön sovställning med vetekudden intill magen.
Då ringer det på dörren, vi har ingen tyst signal minsann så man kunde inte missa den heller.
Eftersom P-e åkt till jobbet och jag absolut inte väntat något besök blir jag lite stressad och undrar om någon kört på kissen eller så.
Jag öppnar dörren och därutanför står det en man och en kvinna med tidningen vakna under armen, Jehovas vittne alltså.
Bara att se rubriken vakna var ju lite kul tyckte jag för det var som i en dålig sketch eftersom de just väckt mig.
De hann i alla fall inte ens öppna munnen innan jag talat om att jag är sjuk och dessutom inte intresserad.
De stod där och log ändå när jag stängde dörren mitt framför dem, ja men man orkar väl inte med diskussioner om man är dålig heller och faktiskt tycker jag att det där är något tjatiga människor de ger aldrig upp.

Nej det här funkar inte jag var tänkt att läsa era inlägg nu men kroppen vill något helt annat. Förresten vilket krångel jag haft med att komma in på era bloggar, speciellt igår, helt hopplöst, kanske något centralt problem.

Ha nu en mysig helg ni som ska mysa med ett glas rött eller vitt, jag är verkligen avundsjuk

Kramar Lena