Längesedan sist

Ett litet livstecken skulle väl vara på sin plats tycker Ni säkert och här är det.
Så här är det för tillfället och kommer väl troligtvis att vara så ett bra tag.
Jag jobbar alltså 10 av 11 dagar i sträck och sedan har jag en ledig helg det känns vill jag lova. Den sociala biten får stå tillbaka och då inte bara bloggmässigt.
Jag tycker fortfarande att det är väldigt kul och då klarar man ju detta men jag vill lova att den lediga helgen bara är till för återhämtning och det känns ju inte heller så rätt.

Jag har i alla fall sett till att få lite energi genom att sätta mig och måla lite mer nu, de få lediga stunderna är ju viktiga att ta tillbaka lite energi på.
Jag har även lämnat in tre objekt till konsthallen för bedömning och kanske ev att få delta i deras julsalong som de har årligen. Skulle tro att konkurrensen är stenhård men om man inte försöker så vet man ju heller inte. Skulle tro att svaret kommer till veckan då utställningen börjar den 27/11. Spännande minsann.

Sen har vi ju julmarknad på Croconilen till veckan 18 - 20 november, då tror vi på många besökare, kanske till och med fler än vi hade på hantverksdagen. Tänk om Ni hade vägarna förbi då det skulle vara så himla kul.
Det som fattas den här gången är ju Mia och Pia då. Mina kära bloggvänner "rummet för välbefinnande" och "Pia-vardagsrummet"  Gud vad mysigt de hade gjort det runt sina bord sist, de flesta som kom fastnade riktigt där och det har pratats om detta efteråt på flera håll. Kära Pia är ju med i Brunskog på mässa nu och det tycker jag var synd för visst hade hon kunnat komma till mig i stället. Ja ja en annan gång kanske det blir minsann. Ja och kära Mia hon håller på och förverkligar sina drömmar hon och det är hon värd. Lycka till säger jag bara.

Till Er andra säger jag att jag är inne och kikar till Er då och då och lika fascinerd blir jag än då jag ser allt det vackra Ni visar och berättar. Så tro inte att jag glömt Er för det har jag inte gjort, Ni finns allt här som en följetång som man måste läsa ikapp då och då.

Här kommr en bild av en liten krabat som blir klokare och klokare för varje dag som går och när han sover hos farmor så blir det mycket god energi samlad i kroppen, tänk att man kan känna sån kärlek, villkorslöst och ja underbart. Sist han sov här så tror jag att han saknade sin pappa en stund för då sa han

- farmor, jag kan nog inte sova här tyvärr.
- jaså, varför inte då? säger jag
- jag kan inte det bara, säger han

Tänk er 3 år och så himla go så att ordet tyvärr också kommer i rätt mening helt passande.
När jag skulle skjutsa hem honom på fredag morgon så handlade vi lite först och så kom vi då fram till godishyllan som tyvärr är precis i anslutning till kassorna. Och då kommer det.

- Farmor jag måste ha en sån här choklad jag
- Varför måste du det då? frågar jag
- Ja men jag bara måste det vet du, säger han i lugn ton.
Ja och där smälte farmor då förstår Ni väl.
Här är han:

Nu önskar jag Er alla kära bloggvänner en riktigt skön helg och var rädda om Er.

STOR KRAM

LENA