Ibland kan man fråga sig varför det är så fascinerande med månljus och mörker. Jag har alltid haft en förkärlek till det, solnedgångar och stjärnklara nätter.

Det kanske inte är så konstigt att man har lite ont i nacken då och då när man alltid stått och glott upp i himlen :)

Som bilden här under, vad gör det att motivet framför den nedgående solen inte är så vackert när man bara ser färgerna och skådespelet som visas under tiden som solen sakta dalar ner.

Tänk vilken lycka att få uppleva just detta fenomen för det tycker jag att det är.

Jag upplever en sorts meditation när jag stirrar så där, allt runt omkring bara försvinner och man känner hur liten man är på jorden i alla fall.

Ja för övrigt så har jag jobbat idag och det känns minsann eftersom jag sov otroligt lite inatt, kanske det blev tre timmar på sin höjd.

Alltid lite svårare att koppla av första natten om man varit ledig längre period, men som jag känner det nu så kommer det bli betydligt lättare inatt, eller ska vi kanske säga att inom ett par timmar så sover jag nog.

Jag kommer med lite fler och mysigare bilder när jag är mer alert och när datorn vill samarbeta lite bättre.

Undrar om den rackaren inte snart är dags att byta ut, den är nämligen väldigt seg och allt jag gör tar tid så man hinner tröttna under tiden man väntar.

Nej tjejer jag bara måste duscha nu så att jag kan sitta i soffan och slappa en stund innan ögonen far igen.

Vad synd att ni inte bor närmre så att ni skulle kunna hälsa på mig på jobbet någon dag, ta en fika och kolla djuren kanske, det är faktiskt väldigt mysigt där uppe.

Ja ja sånt är livet, men har ni vägarna förbi så kommer ni banne mig in i charlottenberg på croconilen och presenterar er.

Ha nu en god kväll mina kära vänner

Förresten glöm inte att klicka på bilderna annars missar ni färgerna på solnedgången.

KRAM LENA